Västerås - en roadtrip

En av mina största konsertupplevelser var för några år sedan när jag tillsammans med Johan, Mogge och Ida åkte till Västerås för att se Dio i Västeråshallen. Som alltid när det är som bäst var det inte planerat långt i förväg, utan vi bestämde oss dagen innan. De enda ställena i Sverige som Dio besökte på den turnén var Västerås och Malmö (tack Tapio Käihenen för din fantastiska site www.dio.net, där man alltid kan friska upp minnet och drömma om konserter man inte var på, t.ex. Draken 1983). Dio på Draken.. mmmm... Hursomhelst, vi körde dit i en lånad bil, lyssnade på Holy Diver om och om igen (skivan, inte bara låten, fast det hade också funkat). När vi kom dit parkerade vi på gräsmattan utanför och såg sen först Narnia som förband. Mogge och Ida var väl inte helt övertygade, men jag och Johan som är svaga för bredsvärdsromantik svalde konceptet med hull och hår. Framförallt den majestätiska "Long live the King". Sen blev det en liten väntan på Dio, och som alltid är det roligt att se det mycket korta mikrofonstativet i mitten av scenen. Den lille mannen med den stora rösten var i högform, och när han ganska tidigt plockade fram Rainbow-eposet "Stargazer", svimmade Johan av lycka.. Och sen i extranumren, när han (Dio, inte Johan) sjöng "Long live Västerås" istället för "Long live rock n' roll" var lyckan och kärleken total. På vägen ut hörde jag någon säga "Nästan lika bra som Accept -85". Fyra trötta och lyckliga hårdrockare körde hem till Stockholm igen, glada och imponerade över att Dio fortsätter att ge järnet hela tiden och alltid låter bra på scen.