The number of the beast

I DN:Sataniska siffror idag skriver Nils Hansson en artikel om 666, Iron Maiden och apokalyptiska skildringar i hårdrocken. Det får mig att tänka på mitt första intryck av Maiden någon gång på det tidiga 80-talet. Min klasskompis Tomas hade en t-shirt med NOTB omslaget, och jag tyckte att det såg både spännande och superläskigt ut. På den tiden hade jag knappt hört någon hårdrock alls, förutom lite Kiss, och lyssnade på Alphaville och Thompson Twins. (Lyssnade på Alphaville så sent som för 4 dagar sen. Fortfarande bra..). Eftersom jag aldrig hade hört Maiden fick Tomas förklara lite vad det handlade om, och han sa "Kiss hårdaste låt är ungefär som Iron Maidens lösaste". Jag fattade precis vad han menade. Det här var tunga saker. Nu många år senare har jag funderat en del på vilken Iron Maidens lösaste låt är, utan att egentligen komma fram till så mycket. Kanske Wasted Years från Somewhere in Time? Och vilken kan vara Kiss hårdaste? Unholy från Revenge? Men inga av de låtarna hade släppts när Tomas sa det han sa. Jag kanske inte ska fundera så mycket utan istället stoppa in Maidens "The early days" DVD i spelaren och titta på konserten från Beast on the Road turnén. "The ritual has begun.. Satan's work is done.."

Västerås - en roadtrip

En av mina största konsertupplevelser var för några år sedan när jag tillsammans med Johan, Mogge och Ida åkte till Västerås för att se Dio i Västeråshallen. Som alltid när det är som bäst var det inte planerat långt i förväg, utan vi bestämde oss dagen innan. De enda ställena i Sverige som Dio besökte på den turnén var Västerås och Malmö (tack Tapio Käihenen för din fantastiska site www.dio.net, där man alltid kan friska upp minnet och drömma om konserter man inte var på, t.ex. Draken 1983). Dio på Draken.. mmmm... Hursomhelst, vi körde dit i en lånad bil, lyssnade på Holy Diver om och om igen (skivan, inte bara låten, fast det hade också funkat). När vi kom dit parkerade vi på gräsmattan utanför och såg sen först Narnia som förband. Mogge och Ida var väl inte helt övertygade, men jag och Johan som är svaga för bredsvärdsromantik svalde konceptet med hull och hår. Framförallt den majestätiska "Long live the King". Sen blev det en liten väntan på Dio, och som alltid är det roligt att se det mycket korta mikrofonstativet i mitten av scenen. Den lille mannen med den stora rösten var i högform, och när han ganska tidigt plockade fram Rainbow-eposet "Stargazer", svimmade Johan av lycka.. Och sen i extranumren, när han (Dio, inte Johan) sjöng "Long live Västerås" istället för "Long live rock n' roll" var lyckan och kärleken total. På vägen ut hörde jag någon säga "Nästan lika bra som Accept -85". Fyra trötta och lyckliga hårdrockare körde hem till Stockholm igen, glada och imponerade över att Dio fortsätter att ge järnet hela tiden och alltid låter bra på scen.

Kläder gör inte publiken

På Metallica-konserten för två veckor sedan tänkte jag på hur roligt det är att metal-publiken är så blandad. Där var jag, i röda gummistövlar och matchande paraply. Där var management konsulten i metaloutfit, där var Stureplansstekaren i rosa slipover. Där var motorcykelbusen i skinnväst och hästsvans. Där var 30000 andra. Från 13 och uppåt. Och alla sjöng. Kläder kanske inte gör publiken men jag vill nog ha en Metallica t-shirt på mig nästa gång.

Havsmetal

Ibland är man i total harmoni med sin omgivning. Ett sådant tillfälle var jag skulle berätta för Pontus (vän och kollega) om Mastodon, det enda nya metalband som verkligen har gjort intryck på mig. Jag pratade om deras förra platta Leviathan, och sa att det var "havsmetal, en underskattad genre". Pontus svarade såklart "aha, du menar som Maidens "Rime of the ancient mariner" från Powerslave. Det var ju exakt vad jag själv hade tänkt! Sen har jag funderat lite över vilka mer som kan kallas för havsmetal. Maiden har ju gjort fler låtar på det temat, bland annat den underskattade "Ghost of the navigator" från Brave new world, men vilka mer än Mastodon och Maiden har gjort havsmetal låtar? Priests riktigt usla "Loch Ness" från comeback-skivan Angel of Retribution dyker ju upp i huvudet, men det är ju faktiskt en insjö... "Immigrant Song" med Zeppelin är ju en stark kandidat. "Hammer of the gods.. will drive our ships to a new land". Men är det metal eller rock? Hmm, jag kanske ska ägna morgondagen åt att inventera metalhistorien... igen...

Svära i kyrkan

Jag har en bekännelse. Hur mycket jag än respekterar Slayer för deras plats i metalhistorien och kompromisslösa attityd, märker jag att jag mycket sällan får en kick av att lyssna på deras skivor. Visst finns det stora låtar på framförallt Reign in Blood och Seasons in the Abyss, och visst har herrarna Hanneman och King gjort många fantastiska riff, men ärligt talat orkar jag inte men den platta produktionen. Varför måste det låta som inspelningar från en replokal? Jämför produktionen på Seasons in the Abyss med t.ex Panteras Vulgar display of Power. När jag sätter på en metal-platta vill jag golvas av en kompakt gitarrvägg! Och allvarligt talat, Tom Araya har aldrig varit någon riktigt kraftfull och elak sångare. Slayer kommer fortfarande ha sin plats i min skivhylla, men sällan lämna den.